Vad händer när en före detta framgångsrik filmregissör inte längre står i strålkastarljuset? Vad blir kvar? I Pedro Almodóvars nya film Smärta och ära spelar Antonio Banderas den homosexuella Salvador Mallo som är i övre medelåldern och som en gång var en stor filmskapare men som idag är folkskygg och mest fokuserar på alla sina ständigt pågående krämpor i kroppen. Men när en filmfestival bjuder in honom för att visa en av hans gamla filmer med efterföljande diskussion tvingas han möta sina rädslor, kroppssmärtorna och gamla spöken från förr.
Filmen blandas hela tiden med tillbakablickar när Salvador var en ung pojk och togs om hand om sin mamma (spelad av Penelope Cruz) och till Salvados möte med den vackra Eduardo.
Jag har sett de flesta av Almodóvars filmer där Allt om min mamma fortfarande är min absoluta favorit, men Smärta och ära hamnar inte på den övre halvan om skulle rangordna dem. Det är först i slutet som den griper tag på riktigt och både Salvador och vi i publiken vaknar till. Men filmen väckte min lust att se om gamla Almodóvar-filmer som Dålig uppfostran, Volver, Köttets lustar och inte minst Begärets lag.