En är given, men sen – dags för årets mest spännande deltävling

Denna vecka är Eric Saade och Kodjo tillbaka och för tredje veckan är Marika Carlsson vid vår sida för att vägleda oss. Under fredagsrepet kändes trion väldigt trevande och man känner att det blir lite överflödigt med tre programledare. Marika och Kodjo i greenroom flyter knappt alls och Eric som tidigare varit väldigt stadig blir lite ofokuserad och det blir tydligt att en klippa som Sarah behövs.

Programmets start blir också lite seg. Eric som sjunger Ted Gärdestad-hits kanske inte är det mest festliga. Och det hade väl räckt med Satellit-hyllningen? Varför smått okända Rockin´& Reeling? Och uttjatade Vilken härlig dag med statister som inte direkt strålade….? Och precis som förra veckans start tar det för lång tid innan vi kommer till skott. Kapa och sätt igång!

Det är väldigt svårt att sia om utgången av kvällen. Att Jon Henrik Fjällgren tar en finalplats är gjutet men sen? Det finns saker som talar emot alla bidrag. Och för.
Dolly Style är lättviktigt, men en smittsam refräng. Rebecka Karlsson strålar inte tillräckligt, men har kanske den (näst)bästa låten. Martin Stenmarck har ett genomtrist nummer, men en bra låt. The Lovers of Valdaros låt är inte all that, men numret är supersnyggt. Lina Hedlund har erfarenheten, men numret känns gammalt. Och Omar har starqualityn men låten är inte den starkaste.

Så när Jon henriks finalplats ropats ut så kommer det vara omöjligt att fatta hur de fyra resterande låtarna placerat sig. Vilket gör denna tävling otroligt spännande. Så med det sagt: Betygen:

The Lovers of Valdaro Somebody Wants
QX QX
Ronny: Det tog ett tag innan jag hörde vad detta lät som (The Weekend) för jag var så förblindad av åttiotalsreferenserna i duons musik. Låten är tyvärr rätt linjär, och får aldrig det där lyftet, den bara pågår i tre minuter. Däremot gillar jag sångaren Erik Höibys självsäkra frontmannastil, han poserar snyggt med husdansarna som bjuder på supercool koreografisk inramning.  Och scenbyggnaden är kanske årets hittills läckraste eftersom den bryter scenbilden helt. Hm… nej, jag tror det blir svårt för duon att göra ett större avtryck i kväll.

QX QX QX
Ken: Det stora vita scenbygget, som ser ut som om någon startat gayklubb på en kommandobrygga i Star Trek, gör tillsammans med bandets Modern Talking-vibbar att denna härliga G:son/Boström-pop vid en första lyssning kan kännas mer 1989 än 2019. Men låt er inte luras. Det här är nämligen en riktigt härlig poplåt i BWO-anda, med ena benet i The Weekends Spotify-hits och det andra i Melodifestivalen. Snyggt! Men kommer tillräckligt många vara lika lyckliga som jag och rösta det vidare? Jag vågar inte tro det. Samtidigt ohotat det bästa som kvoterats in via den där P4 Nästa-tävlingen.

Dolly Style Habibi
QX QX QX
Ronny: Docktrion gör precis vad som förväntas av dem, glad smittsam barnpop med en klistrig refräng som sätter sig vid första lyssning. De sjunger bättre än någonsin i nya uppsättningen, och trion är väldigt charmiga. Och låten är dessutom så pass effektiv att den skulle kunna tilltala alla åldersgrupper och därmed göra en ”Samir & Viktor” och ta en direkt-till-final-biljett på tredje försöket. Det vore ju rätt kul, för barn (och jag) har ju Mello-väntat på dockorna i tre år nu.

QX QX
Ken: Den nya uppställningen dockor sjunger långt mycket bättre än sina föregångare, och ska man prata i Dolly Style-termer så är väl Habibi ett steg bort från det allra mest rosa flickrummet. Den sneglar mera mot att vara en typ av enerverande After Ski-pop (med tillhörande handrörelser) som underhåller ungarna medan föräldrarna äntligen kan få ta dagens första Jäger. Tyvärr känns de tre nya dockorna samtidigt märkligt energilösa och i total brist på kemi, vilket gör att det hela mest blir tjatigt. Borde ändå hänga kvar i toppen på grund av sin stora fan-base i de lägre röstningsgrupperna.

Martin Stenmarck Låt skiten brinna
QX QX QX
Ronny: En riktigt bra låt slarvas bort med ett riktigt trist numer. Det är som att ingen tror på det här och man ba: ”Ställ honom på scenen och låt honom bara sjunga sin låt, den blir ändå sexa”. Det vore ju trist om det var så för jag gillar den här mixen av hans två senaste tävlingslåtar Ta mig tillbaka och När änglarna går hem sprinklad med delar av  Uno Svenningssons katalog (som ju skrivit låten). I en rättvis värld tar sig detta vidare i kväll, men jag tror folk gett upp ”mogna” artister. Speciellt om de inte får bra nummer.

QX QX QX
Ken: En av kvällens bästa låtar och, i min värld, det bästa Martin Stenmarck ställt upp med i festivalen (möjligen i konkurrens med När änglarna går hem). En snygg vuxenballad där Svenningssons låtsnickeri gifter sig fint med Martins stensäkra röst. Frågan är väl bara om folk i stugorna röstar på sådant här numera? De senaste veckorna har man ju lite fått känslan av att det röstas på unga artister (ibland oavsett låt) genomgående i alla röstningsgrupper… Borde vara bland de fyra, men tror inte jag vågar tippa det.

Lina Hedlund Victorious
QX QX QX
Ronny: Det svider hårt i mig att säga att årets stora schlagerhopp lite av en besvikelse. Det är lite som att nån försökt skriva en låt för schlagerfans som mig till Mello men så har man inte riktigt fattat vad jag och mina gelikar gillar. Victorious är varken Party Voice-dansig eller Möt mig i Gamla Stan-schlagrig, och jag har så jäkla svårt för låtar som går ner i refrängen. I mina öron låter den bara som en helt okej Pride-låt typ. Med det sagt så är det klart att det inte är dåligt. Victorious är en okej poplåt, men en ny superschlager för 2019 it´s not.

QX QX QX
Ken: Snygg, brittisk discopop som låter som något Sophie Ellis-Bextor, Dannii Minogue eller någon halvt bortglömd Spice Girl på solo-äventyr skulle kunna göra. Svalare än sådant som Alcazar brukade plocka med sig till tävlingen, men fullblodsproffset Lina Hedlund fyller den med både blod och syre. Början av numret känns dessutom Beyonce-lyxigt, men sedan är det som om numret hamnar i en bakåtgående schlager-tidsmaskin, och när husdansarna kommer in och guldregnet sätter igång känns det som vi är tillbaka i Carolas Evighet 2006. Mycket märkligt och jag hade nog hoppats på lite mer.

Omar Rudberg Om och om igen
QX QX
Ronny: Skaplig popreggae på svenska och spanska som lyfter rejält på scenen med stjärniga läderbralleklädda Omar och hans fyra bruddansare. Det här är en typisk sån där låt som växer sig starkare ju mer man hör den, och efter ett par dagar på repen börjar jag gilla den. Och kudos till Omar som gör sin grej rakt av utan att kompromissa. Efter Malous skräll förra veckan lämnar jag tippningen öppen, för då kan en blek låt ta final även denna gång. För fan vet, för det finns enough med talang här att sjunga den förbi ärrade veteraner.

QX QX
Ken: Jag har egentligen inte mycket till övers för den här svensk-spanska låten, det är verkligen inte min grej, men om jag lärde mig något av förra veckan så är det att när TV-tittarna hittar duktiga artister så struntar de i vad de sjunger. Och den här killen är verkligen en stjärna. Till skillnad från sin bandkollega Oscar förra veckan så har Omar nämligen inga problem att ta steget till att vara soloartist, och han utstrålar (typ) Beyonces självförtroende där han dansar i sina svarta skinnbyxor omringade av kvinnliga dansare. Omar är grym – men låten borde vara parkerad på plats fem eller nedåt. Frågan är om TV-tittarna bryr sig om det. Jag tror det här kan gå långt mycket bättre än så.

Rebecka Karlsson Who I am
QX QX QX 
Ronny: En av årets bästa låtar lyfter inte riktigt på scenen. När Rebecka sjunger sin midtempoballad inspirerad av Alessia Caras superhit How Far I´ll Go omgiven av olika typer av framgångsrika yrkeskvinnor så blir det inte så mäktigt som de ansvariga bakom numret tänkt sig. Jag hade velat se en helt annan scenbild av detta. Dessutom, min Idol-favvo från 2016 skiner inte som hon gjorde då och sången känns forcerad. Hade hon bara haft mer självförtroende än under repen och hittat rätt energi så hade detta kunnat att ta sig till final. Nu är det tveksamt. Femma?

QX QX QX
Ken: En riktigt snygg, modern ballad som känns som ett syskon till något i The Greatest Showman-filmen. Tyvärr har Rebecka inte riktigt lyckas ge den det där lilla extra på repetitionerna, och numret med de fyra power-kvinnorna är bra tänkt, men känns tyvärr lite amatörteater i utförandet. Kan Idol-tvåan bara slå på en extra lampa i kväll så bör detta ändå ha en viss chans att vara med och slåss om avancemang.

Jon Henrik Fjällgren Norrsken
QX QX QX QX QX
Ronny: Jaja, folk kan gnälla om likheterna med två av de senaste årens största EDM-hits men jag bryr  mig bero. För här kommer den där efterlängtade Schlagerlåten med stort S. Fredrik Kempe och co vet hur man syr ihop en refräng som jag euforiskt kommer att dansa till året ut. Lägg därtill den vackra versen med en sjungande Jon-Henrik till Fernando-flöjten i marschtackt som bygger upp till jojk och den mäktiga arenarefrängen. Lättaste finalplatsen NÅNSIN.

QX QX QX QX
Ken: Vad gör det att refrängen är skamlöst lånad av Axwell/Ingrosso (och att början känns väldigt mycket Without You) när Jon-Henrik Fjällgren dundrar in med norrsken, fjällvidder och får ögonkontakt med en vit LED-ren mitt i en jojk? I jämförelse med resten av startfältet framstår den vackre samen som en artistisk urkraft, och det blir inte sämre av att han denna gång även sjunger (och gör det bra). En stor favorit. I Friends Arena i mars. Leksand är bara ett nödvändigt stopp på vägen.

Vi tippar:
Final: Jon Henrik Fjällgren & Dolly Style
Andra Chansen: Lina Hedlund & Omar Rudberg
Femma: Rebecka Karlsson
Sexa: The Lovers of Valdaro
Sjua: Martin Stenmarck