Eric är stjärnan i en grym Mellostart – men det är OMÖJLIGT att tippa vilka som går till final!

Vilken underbar start för Melodifestivalen! Tonen för turnén 2019 sitter från program ett, och de fyra programledarna Marika Carlsson, Sarah Dawn Finer, Eric Saade och Kodjo Akolor leder oss på ett både säkert, snyggt och humoristiskt sätt. En person bakom mig sa fem minuter in i programmet: ”Nu har jag skrattat lika mycket som jag totalt skrattade under hela turnén i fjol”. Att Sarah är trygg och bra, det vet vi, att Marika är rolig, det vet vi, men att Eric Saade var ett sånt säkert programledarämne visste i all fall inte vi. Eric är svinsäker i sin nya roll. Kodjo är väl den som får en liten bakläxa. Han är cool och rolig, men det blev lite väl många fel och kändes nästan lite ofokuserad i sin nya roll. Hoppas det bara var premiärnerver.

Vi applåderar också att blinkningarna till Mello och ESC är tillbaka i programmet. Dels får vi massa tillbakablickar i vykorten med de artister som redan varit med, men framförallt så får vi en grymt snygg mellanakt där Sarah är israeliska Netta och de andra tre programledarna dansar bredvid henne i kroppsstrumpor, precis som det gjordes i vinnaren från Lissabon. Sen övergår numret i hyllningar till andra israeliska vinnare och Eric poserar SÖNDER i en fjäderjacka a´la Dana International. Love it!

Att SVT lyckats locka tillbaka manusförfattaren Edward af Sillén som tillsammans med Daniel Rehn alltid lyckas behålla den bultande kärleken till programmet och dess historia i sina manus samtidigt som de levererar skratt är såklart en av anledningarna till att Mello 2019 redan från start är njutbart.

Tävlingen:
Låtarna då? Jo, men det är en ovanligt stark start på årets Melodifestival. Det känns som om hela fyra låtar (Nano, Wiktoria, Anna Bergendahl och Mohombi) slåss om en finalplats och att ytterligare en (Zeana & Anis Don Demina) vill ge sig in i matchen och bråka om en plats i Andra Chansen. Helt galet spännande! Det är alltså stor risk för både favoritfall, genombrott, skrällar och glädjetårar – precis allt som en deltävling i Melodifestivalen ska innehålla! Men, ha i åtanke att det fan är på tiden att två brudar går till final från en deltävling utan en man vid deras sida. Det har nämligen inte hänt sedan 2009.

Foto: Ronny Larsson

Här är våra betyg och vår tippning!

Chasing Rivers – Nano
Låtskrivare: Lise Cabble, Linnea Deb, Joy Deb, Thomas G:son 
QX QX
Ronny: Nanos återkomst till Mello, efter andraplatsen 2017, låter precis som man väntat sig. Hold Ons lite dansigare inslag i refrängen är borta och istället andas detta ännu mer domedagsgospel med mäktiga körer och dramatisk trumtakt. Först tippade alla som hört låten till final, men nu verkar ingen av de som sett repen riktigt tro på Nano. 2017 var han är överraskning nu väntas det bara av honom att gå till final. Med det sagt så är det en helt rimlig låt, det är bara inte min påse. Och jag skulle bli så nöjd om detta ”bara” gick till Andra Chansen. Men jag är rädd att det blir final…

QX QX QX QX
Ken: Det här är utan tvekan en av kvällens bästa låtar, och den kommer förmodligen ramla direkt till final, inte minst för att man serveras exakt det man förväntas bli serverad. Addera till det en härlig gospelkör och ett kul nummer där det dyker upp barnversioner av Nano & Co i rutan och man kan med lätthet konstatera att det kommer kvitta att Nano känts introvert och mumlig på repetitionerna. Det här kommer gå bra i vilket fall.

No Drama– High15 
Låtskrivare: Joy Deb, Linnea Deb, Kate Tizzard
QX QX
Ronny: Att den här går ut på det klassiskt tråkiga nummer-två-startnumret är ingen slump. No Drama är verkligen inte dålig, men så menlös. Det är som att låtskrivarna fått i uppgift att skapa nåt som låter ”nu” som bara kan fylla ut den här deltävlingen. I tre minuter stuffar brudarna från Talang-bekanta High15 runt på scenen och sjunger att dom bara vill dricka upp och skippa dramat. Massor av frågor uppstår: Kvartetten är 15-16, så visst är det Fanta i glasen? Varför är det lysrörsprydda burar på scenen och varför används dom inte roligare än att gruppen bara står framför dom? Och varför kunde en så här skön brudgrupp inte få en roligare låt? Sexa.

QX
Ken: Jag är ju en enorm fan av tjejpopgrupper som Little Mix, och High15 är absolut ett rimligt svenskt försök i genren. Tyvärr har dessa supercoola brudar fått en smått hopplös låt ur paret Debs byrålåda att jobba med. Det är en långt mycket sämre variant på Ace Wilders  Busy Doing Nothing som hinner bli oerhört tjatig och irriterande under de där tre korta minuterna. Trist. För det känns som om de här tjejerna har så mycket större potential än det här.

Not With Me – Wiktoria
Låtskrivare: Joy Deb, Linnea Deb, Wiktoria Johansson
QX QX QX QX
Ronny: Det är inte den allra starkaste fyran, för den här fina balladen saknar något. Jag tycker den påminner om Isas superfina ballad I´ll Wait från 2016 men utan de ingredienser som gjorde den så gripande och mäktig (lustigt att det var just Wiktoria som slog ut Isa i deltävlingen 2016…). När jag hör Not With Me så porlar den vackert på och jag tycker den växer en smula för varje lyssning. Men det är när jag ser Wiktorias starka insats, sjungandes i ett vattenfall på scenen, som detta känns väldigt finalvärdigt. Tjejen kan verkligen leverera och jag skulle bli så glad om detta gick direkt till final. Och det kan den göra. För den kom tvåa i publikundersökningen och det brukar inte en ballad göra…Hoppas!

QX QX QX
Ken: Det är alltid berömvärt när en artist kommer tillbaka till Melodifestivalen och väljer att utmana sig själv med att göra något nytt. Den här balladen är inte särskilt märkvärdig när man hör den på Spotify, men när man ser Wiktoria göra den live (samtidigt som hon dränks av ett vattenfall från taket) så får den en helt annan tyngd. Är det någon låt som kan utmana Nano & Anna Bergendahl om en finalplats så bör det vara denna – inte minst på grund av Wiktorias popularitet i den här tävlingen.

Mina bränder –  Zeana feat. Anis Don Demina 
Låtskrivare: Thomas G:son, Jimmy Jansson, Anis Don Demina, Pa Moudou Badjie
QX QX QX 
Ronny: Jag gillar verkligen den här ESC-popen med mäktig oj-oj-oj-refräng. Den är helt klart veckans partystarter och borde vara given på Spotify topp50 på måndag. Först hade jag en tanke om att den kunde skrälla till final men motståndet är för tufft. Däremot levererar både Zeana och  Anis Don Demina massa glädje och energi, och jag älskar hans slappt coola sätt att leverera rap på. Detta slåss om den andra AC-platsen och går den dit borde den gå till final. För den här refrängen kommer sitta som berg efter att den släppts ut på streamingtjänsterna lördag natt.

QX QX QX
Ken: Kvällens mesta partyrökare, komplett med fotbollsrefräng, energifyllt framträdande och läckra, varma LED:ar. Det här har samma hit-feeling som Samir & Viktors bidrag brukar ha, och lyckas bara Zeana hålla ordning på rösten och åtminstone få till en hjälplig kemi med härligt gladlufsande björnen Anis Don Demina så borde detta vara en självklar kandidat för en plats i Nyköping.

Mina fyra årstider – Arja Saijonmaa
Låtskrivare: Göran Sparrdal, Arja Saijonmaa
QX QX QX
Ronny: Äntligen en riktig schlager! Arjas schlagercomeback börjar visserligen som en grekisk visa men till refrängen sprakar den loss på bästa trallschlager-vis. Högt över havet-donnan strålar i sin klassiska vita klänning, och levererar exakt det hon ska. Tyvärr tror jag att tv-tittarna känner att låtar som denna hör till svunna tider (1993 hade den vunnit),  och tilldelar den jumboplatsen. Men det gör inget: Jag är bara så sjukt glad att låtar som denna får vara med i Mello 2018.

QX QX
Arja: Jo, jag vet. Det här är helt chanslöst och känns otroligt daterat. Men samtidigt så är det svårt att inte tycka om Arja där hon lycklig som ett barn som precis fått en påse godis glider runt på scenen som den schlagerdiva hon är. Dessutom tycker jag hennes variant av “komma tillbaka med en låt där jag går tillbaka till mina rötter” är SÅ mycket roligare än de försök Kikki och Charlotte gjort de senaste två åren. Det här är åtminstone lite tysk marsch-schlager! Sen kommer det förmodligen komma sist i vilket fall. Men ändå. Ett bra försök.

Hello – Mohombi
Låtskrivare: Alexandru Florin Cotoi, Thomas G:son, Mohombi Moupondo, Linnea Deb
QX QX
Ronny: Åh vad jag hade förhoppningar på att Mohombi skulle göra en Coconut Tree (Nicole Scherzinger-duetten som är popperfektion) eller i alla fall Mi Gente (miljardstreamade låten som han varit med och skrivit). Men Hello är inte nåt av dessa alternativ. Sure, den är supersnygg i verserna, det  men sen kommer den där tjatiga refrängen i midtempo som bara PÅGÅR. Och numret är en mörk Heroes-kopia med dans mot en spegelvägg med projektioner. Men den vann genrepets publikundersökning och den tjatiga refrängen funkar tydligen. Vi tippar att Mohombi skräller sig till final.

QX QX QX
Ken: Låten som växt mest under veckan! Kanske inte som personlig favorit, jag tycker fortfarande att låten är märkligt händelselös och linjär för att komma ur Thomas G:sons hitfabrik, men absolut som finalkandidat. Jag hade helt räknat ut den i onsdags – nu skulle det inte förvåna mig om han studsar sig hela vägen till Friends. För det kvittar att ordet Hello upprepas över 30 gånger, snygga Mohombi levererar nämligen bättre än de flesta och har kvällens mest moderna produktion och mest tekniskt avancerade nummer (tänk videon till Ahas Take on Me). Det här kan sluta hur som helst!

Ashes To Ashes – Anna Bergendahl
Låtskrivare: Thomas G:son, Bobby Ljunggren, Erik Bernholm, Anna Bergendahl
QX QX QX QX 
Ronny: Startfältets bästa låt är ett stycke supersnygg pop med gitarrdriv, snygga stråkar och en comebackande Anna Bergendahl som sjunger fantastiskt och ser ut som a million bucks. Numret är väldigt fint iscensatt med Anna framför en skog där man anar eld i horisonten och när eldflugor intar rutan mot slutet av låten så känner jag fullkomlig mellolycka. En bra låt ÄR alltid en bra låt och denna borde göra succé vilket år den än är med. Men i så fall måste Anna le betydligt mer än hon gjorde under genrepet. Hon ser väldigt kall ut trots att scenen är väldigt varm…AC?

QX QX QX QX QX
Ken: Årets kanske mest oväntade Mello-comeback visar sig vara en riktig jäkla fullträff! Jag älskar den här melankoliska country-popen och dess knorriga refräng. Anna Bergendahl känns som helt annan artist och jag hade glömt bort vilken fantastisk sångerska hon är. Detta är mil från This is My Life och kvällens absolut bästa bidrag. Borde vara självklar i final och få en riktigt fin placering där också, även om jag kanske inte tror på att skicka det till Tel Aviv. Men Göteborg har skrällt förut, och ska det skrällas ikväll så är det förmodligen att den här skogsdungen måste byggas upp i Nyköping före Solna.

Så vi tippar (väldigt veligt…):

Final: Mohombi & Wiktoria
AC: Anna Bergendahl & Nano
Femma: Anis Don Demina & Zeana
Sexa: High15
Sjua: Arja Saijonmaa

Ronny Larsson & Ken Olausson