Scissor sisters till Stockholm

Saxat ur QX juli 2010:

“Ian Mckellen är ett stort fan”

Den trettionde juni släpper Scissor Sisters sitt tredje album, Night Vision. Bandet, som har tagit sitt namn från en lesbisk sexställning, gick 2006 från indieband till arenaband med hiten I Don’t Feel Like Dancing och ska i sommar gästa Hultsfredsfestivalen. Sedan vi sist hörde av dem har de gått från kvintett till kvartett och består idag av sångarna Jake Shears och Ana Matronic, multiinstrumentalisten Babydaddy och gitarristen Del Marquis. Vi fick ett snack med Del Marquis inför skivsläppet.

Varför slutade Paddy Boom?
– Vi ville olika saker rent musikaliskt, så han är lyckligare om han spelar med andra band. Men det var en lycklig skilsmässa och vi håller kontakten.Vi har en ny kille som spelar trummor istället, men han är inte med på pressbilderna.Vi har alltid haft med människor som vi tycker är en del av ban- det, men som utåt sett inte ses som medlemmar.

Så, nu när Paddy slutat är ni tre bögar och en faghag i bandet?
– Ja, det är lite som Spice Girls, alla kan ha sin favorit. Daddy lockar björnarna, Jake fashionbögarna, Ana heteromännen och jag tar alla däremellan. Det finns en plan med allt (skrattar).

Hela nya plattan består i princip bara av låtar som skulle kunna definieras som uptempo, varför?
– Nja, en del låtar är väl mer i downtempo kanske. Men visst, jag förstår vad du menar.Vi hade inte några bra ballader och då är det bättre att hoppa över den typen av låtar. Och vi ville först och främst släppa en platta med bra livelåtar. Jag vet att det låter cheesy, men det här är faktiskt den bästa plattan vi har gjort.

Om man har hört de första demo- inspelningarna ni gjorde som band, så påminner den här plattan mer om dom än de två studioplattor ni släppt…
– Ja, det stämmer.Vi ville gå tillbaka dit där vi var när vi startade. När vi började var electroclash något udda och ”smutsigt” eftersom det var så många dåliga band som höll på med den stilen. Och vi ville ta ett steg bort från den kategoriseringen efter- som vi inte bara är ett “electroclashband”, vi är även ett ”vocalband” och ”dance- band”.

Efter världshiten I Don’t Feel Like Dancing blev ni upptäckta av den breda
massan. Ångrar du att ni gick från kreddband till hitlisteband med en låt?
– Well, det var den bästa låten på plattan så det var klart att den skulle bli en singel. Jag älskar att den gjorde att folk upptäckte resten av plattan, som inte alls lät som I Dont Feel… . Och jag bryr mig inte ett skit om att vi skulle ha förlorat indiekredd bara för att vi blev större. Det är alltid bäst att ha foten i båda läger och det har vi nu.Vi är kommersiella men ändå obskyra och lite dirty (skrattar).

Stuart Price, som producerat Madonna och The Killers, har proddat plattan. Varför valde ni Stuart?
– Vi har känt honom sedan 2004, och när Pet Shop Boys Neil Tennant föreslog för Jake att vi borde jobba med Stuart så kände vi att det var en bra idé. Det har varit ett väldigt bra och problemfritt samarbete.

Den första låten som släpptes på nätet från plattan var Invisible Light, men det var inte singeln, varför?
– Första singeln Fire with Fire är mer kommersiell än Invisible Light och det var lättare att säga att albumet var ”dark & dirty” om första låten publiken hörde också var åt det hållet. Så vi släppte den mörkaste låten från plattan.

Och Ian McKellen har en pratsektion i låten. Varför just Ian?
– Han är ett stort fan av Scissor Sisters och dessutom en god vän till vår kompis Elton John så det var en rätt självklar grej.

Vad har du för relation till Sverige?
– Jag gillar att spela i Sverige och älskar hur snyggt och ordnat allting är. Ni är ett snyggt och stilfullt folk. Och det är väldigt vackert under sommaren.

Vad tycker du om svensk musik?
– Jag gillar The Knife. Och Cardigans platta Long Gone Before Daylight är förkrossande bra.

Var är ni mest populära?
– Utan tvekan i Storbritannien och på Irland. Även i Australien har vi en stor fanbase. Det är coolt att vara så olika populära i skilda delar av världen, och pendla mellan att spela på stora arenor och små obskyra klubbar.Vi får det bästa av två världar helt enkelt.

Vilken fråga är du mest trött på?
– Varför är ni så framgångsrika i Storbritannien? Och hur nära kompisar vi är med Elton John. Gud, jag vill inte svara på de frågorna en enda gång till.

Okej, vad ser du helt på tv?
– The Wire är en fantastisk serie. Har ni den i Sverige? Karaktären Omar är helt fantastisk! Sen har jag fastnat för Celebrity Rehab. Herregud, vilket underbart program. Jag älskar hur de här tragiska föredettingar- na får tillfälle att ta sig samman och bli människor igen. Det är grym underhållning.