Ny housevåg sveper över technon

LUCIANO – ”TRIBUTE TO THE SUN” (CADENZA) – ALBUM
Minimalens mästare Luciano, som jag aldrig direkt hakat på (aldrig sett mig själv som en minimalfanatiker, tro det eller ej), har gjort en ny platta. Den första som jag faktiskt verkligen ansträngt mig att lyssna på. Och… jag får helt enkelt äta upp min hatt, ställa mig i led med de straighta snubbarna och dunka handen i luften i takt samtidigt som jag vrålar så där grismanligt i ansiktet på kamraten bredvid. Cadenzas högsta höns har gjort en otroligt varierad men ändå sammanhållen platta; bisarr barnsång, funkiga basgångar och soulig sång blandas upp med det bästa av minimalelementen för att sen mötas med de urplockade russinen ur den nya housevågen som sveper över technon i dag. Men det finns mer än bara linjärdansformula här; Luciano älskar att sampla atmosfärljud (som t ex lekande barn från en lekpark) och blanda upp dem med abstrakta jazzinfluenser som får mig att tänka på bassisten Eberhard Weber mer än något annat. Plattan är mestadels solig och Barcelona-ig men mynnar ut i mörkare technopartier mot slutet.
En fin resa. Och ett starkt album.

AND.ID – ”FIRST TALK” (MOBILEE) 12”
Deep house-jazzigt från Mobilees And.Id. ”First Talk” börjar mörkt och djupt, en samplad snubbe glider mjukt in för att förtälja att läget är ”alright”, när orgeln fångar upp melodin så finns det inget annat att göra än att tro honom. Djuphavsresan för natten börjar här…

STYLE OF EYE – ”GROUNDED” (PICKADOLL) 12”
Grammis- och P3 Guldvinnaren Linus Eklöw från Sundsvall, aka Style of Eye, sa under en tidigare intervju vi gjorde tillsammans för tidningen People att han är otroligt varierad och producerar så många olika stilar att han oftast har fyra låtar på gång samtidigt i huvudet. Han kan verkligen göra allt må det så vara deep house influerad tech house eller bounceig electro house som i ”Grounded”. Med sång som arabiska heffaklumpar på ölrunda i Super Mario-land så är den här låten inget annat än peak time-material.

VAN RIVERS & THE SUBLIMINAL KID – ”f 001” (f) 7”
Vi har tid med ännu ett svenskt släpp tycker jag och fortsätter med senaste stjärnskotten på vår nationella och den internationella scenen. Van Rivers & The Subliminal Kid producerade mestadels av Fever Rays debutplatta och gör även en hemlig technoklubb med bokförläggaren Tony Cederteg. ”f” är trions senaste projekt som är sprunget ur just klubbverksamheten. Berghain-inspirerad techno med rolig, ”klonkig” percussion på Van Rivers spår ”Wood Sequence” som utgör a-sidan, men själv fastnar jag mer för Subliminal Kids spår på flippsidan (skivan är för övrigt utgiven på underbara formatet 7”); en humoristisk, tinnitusinspirerad psykadelisk tripp som först fångas upp och får direktionen tomtemarschtakt när snaran kommer in (som bara måste vara en kirurgsax som snällt slås mot en spottkopp – i aluminium).

STEFFI, LEVON VINCENT – ”PANORAMA BAR 02” (OSTGUT TON) 12”
Levon Vincent har fått mycket välförtjänt uppmärksamhet på sistone, b-sidan på smakprov nummer två från Tama Sumos nya dj-mix för Berlin-klubben Panorama Bar är en riktig rökare – alla älskar den. Men jag älskar Steffis bidrag. Mer. A-sidan ”24 Hours” är verkligen inget annat än en åda till all fin gammal house där ute. En acidinfluerad basgång och tamburin som förvandlar allt i sin väg till ett par klappande händer. Dansant, mjuk, klubbig deep house i sin finaste återvunna form. Steffi har klätt om och samtidigt dammat av – lyckats fånga det gamla och forma det till något nytt. Fint som snus.

Ps: jag och Steffi spelar tillsammans på 2.35:1+ GAY på Berns under lördag kväll – jag är minst sagt exalterad över detta!