Bara nio öppna idrottare i Aten

OS i Aten 2004

Om man ser det i ett historiskt perspektiv har utvecklingen gått bakåt. Under olympiadens första år i Grekland var det inte alls ovanligt med homosexuella relationer; atleter hade relationer med både tävlande och publik. Att man dessutom tävlade nakna kanske bidrog till den öppna atmosfären.

Men som det ser ut i dag är det dåligt med öppna idrottare på Os-arenan. Endast 9 av 10500 tävlande från 199 länder är öppna med sin sexuella läggning.
En av dom är Robert Dover; amerikansk ryttare i fälttävlan. Han har sedan 16 år ett förhållande med kollegan Robert Ross.
Jag har inte upplevt några problem som ryttare men det är nog olika från sport till sport, tror han.
Robert Dover berättar att han träffar många homosexuella idrottare under Os-veckorna men få är öppna:
De flesta lägger allt utom sin egen idrottsliga prestation åt sidan under OS. Det kan vara en förklaring till att så få syns.

En annan av de öppna idrottarna är cyklisten Judith Arndt som sågs peka finger åt den tyska olympiska kommitén när hon passerade mållinjen i loppet som svenskan Susanne Ljungskog misslyckades totalt i häromdagen. Arndt menade att hennes flickvän; Petra Rossner borde deltagit i OS och tävlat i just det här loppet och då hade guldet varit Tysklands istället.

Övriga sju gayatleter är; amerikanske fältryttaren Guenter Seidel, dressyrtävlande britten Carl Hester, brittiske häcklöparen Rob Newton; tennisspelarna Amelie Mauresmo och Martina Navratilova, holländske simmaren Johan Kenkhuis, och tyska fäktaren Imke Duplitzer.
I OS i Sydney 2000 var endast sju tävlande öppna.