Hockeymålvakten som kom ut som trans – QX träffar Kevin Lindskoug

Vi möts utanför TV4-huset en lördagsförmiddag. Kevin Lindskoug har precis varit med i Nyhetsmorgon hos Jenny Strömstedt. Efter intervjun i Aftonbladet där Kevin kom ut som trans och berättade om sin könsdysfori vill alla intervjua honom. Meddelanden i Kevins mobil rasar in. Sms, insta, snap, Whats up, överallt där han går att nå trillar meddelanden in. Han scrollar och stänger av mobilen. ”Det där får jag ta sen. Nu måste jag få tag på snus”, säger han och skrattar.
Vi hoppar in i bilen och åker till hans hotell via ett snabbt stopp på Ica. Kevin kom till Stockholm från Umeå igår och ska vara här ända till måndag då han ska intervjuas i Morgonstudion på SVT. Medan Kevin går upp på sitt rum och fixar sig riggar jag och fotograf Peter Knutson i lobbyn inför plåtning och intervju.

Kevin Lindskoug är 32 år gammal och uppväxt i Trelleborg. Han började tidigt med ishockey och då hans fyra år äldre bror var hockeymålvakt ville Kevin inte vara sämre utan tog även han plats i målet. Det blev ungdomshockey i Malmö, vidare till hockeygymnasiet i Ängelholm för att sen spela ett år i ungdomsligan i USA. Väl hemma i Sverige igen spelade han som proffs i Ängelholms Rögle ett år och sen två år i Björklöven i Umeå. Där träffade han sin ex-flickvän och blev kvar.
Även om han slutade i Björklöven och i stället spelade för olika lag i Danmark, Polen, Italien och England blev Umeå hans hemstad. Och där bor han alltså än idag.

En vecka har gått sedan artikeln i Aftonbladet. Hur mår du idag?
– Jodå, det är upp och ner. Men jag är ändå glad och försöker njuta av det som är roligt med hela uppståndelsen. Men det är självklart även påfrestande och känsligt.
Kan du beskriva hur den senaste tiden har varit?
– Ja, det drog kanske egentligen igång redan i slutet av augusti när reportrar började höra av sig om min dopingdom.

För de som inte hängt med i hela händelse-förloppet så åkte Kevin fast i en dopingkontroll i februari när han spelade för ett lag i Skottland. Kevin erkände direkt att han tagit kokain dagen innan match och lämnade klubben och åkte hem. När domen på fyra års avstängning väl kom hörde journalisterna av sig i augusti i år.

– Jag förklarade för en av reportrarna som jobbade på Aftonbladet att jag lidit av psykisk ohälsa och självmedicinerat medel för att jag har en könsdysfori. Och att jag vill vara tjej och uppfattas feminin.

Reportern blev lite paff och bad Kevin att vänta så en annan person på tidningen kunde prata med honom.
– Sen ringde en journalist som heter Kristoffer Bergström som tydligen hade lite mer kunskap om könsdysfori och idrott. När jag berättat allt för honom sa han ”det här kommer nog bli förstasidan”. Han var väldigt schysst och hjälpsam och det kändes bra att prata med honom.

”Jag gör allt jag kan för att se ut som en kvinna. Så det är lite olika mål man har kanske. Jag vill vara det hela tiden.”

Kan vi backa bandet lite, när började de här tankarna om att vara tjej komma hos dig?
– Nu när jag har facit i hand kan jag se att det började redan när jag var barn. Men då hade jag inte kunskapen eller förstod vad det innebar. Det var en känsla som sen kom oftare och oftare. En längtan efter det feminina. Om jag till exempel såg en transperson så kände jag väldigt starkt och jag blev lite så här, ”shit är jag kär i den personen? Eller vad är det som händer?” Men till slut kom jag fram till att jag inte alls var kär i den personen, utan det var ju så jag ville vara. Jag kände igen mig i dem.

– Men större delen av min tid har ju bestått av att spela hockey eller så har jag varit med min flickvän. Jag var en 100% maskulin man hela min vakna tid, så det var svårt att hitta tid att utforska den feminina delen.
När Kevin väl hittade tiden var det inte helt lätt att få ihop alla bitar berättar han.
– Nej, det var jättesvårt. Jag är ju en man, jag kunde ingenting om smink. Jag visste inte vad jag skulle ha för kläder och jag blev ofta väldigt besviken när jag testade vilket ledde till att jag började tvivla. Det här kanske inte är jag iallafall. Men efter ett tag gav jag det ett nytt försök och sakta men säkert lärde jag mig mer och mer.
Och att vara en 182 cm lång hockeyspelare med muskler gjorde det inte enklare.
– Nej, det är svårt. Ta till exempel den tighta fina klänningen som jag hade idag på TV4, den är ju skitsnygg, men ska jag ha på mig den så måste jag kunna täcka mina muskler med någonting, och med den här tröjan så funkar det ju. Men hade jag haft ett linne på mig så hade jag sett ut som en diskuskastare. Och så här är det ju varenda gång jag ska ta på mig något, det är problem som måste lösas.
– Jag har säkert löst 100 problem med mitt ansikte och min kropp sen jag började crossdressa utan att göra några ingrepp. Det är en väldigt lång process att lära sig.

Foto: Peter Knutson

När tog du steget och gick ut som tjej?
– Jag kunde inte riktigt vara utomhus i början. Jag var inte nöjd med mig själv och hur jag såg ut. Jag ville inte bli sedd. Jag tog en massa bilder på mig själv, men det var bara för att se vad jag kunde göra bättre.

Första gången Kevin var ute som tjej i Umeå var i början av sommaren.
– Det var läskigt. Jag gick med en tjejkompis och det var fullpackat på stället. Jag tittade runt och såg typ alla jag kände. Många har ju vetat om det här jättelänge, sett bilder och pratat om det. Så det är ingen hemlighet. Men jag hade bara aldrig gått ut tidigare.
Du vill ju bli sedd som tjej. Hur känns det när straighta killar spanar in dig?
– Det bryr jag mig inte om. Det är väl en slags bekräftelse. Det är antingen gifta män eller bisexuella tjejer som raggar på mig (skrattar).

Samtalet glider över till att prata om ’labels’ och om att folk är snabba med att placera människor i fack. När Kevin kom ut i Aftonbladet var det många medier, inklusive QX, som skrev att han kom ut som transvestit eftersom han själv använde ordet crossdresser. Kevin själv menar att crossdressing faller under begreppet trans och när jag frågar honom om han ser sig som en straight kille säger han.
– Jag vet inte om jag skulle sätta label ’straight kille’ på mig. Jag vet inte, skulle ni säga att man är straight bara för att man enbart haft flickvänner? Är det så? Är det definitivt att man är straight då?
Han fortsätter.
– Jag har bara haft flickvänner, men man kan väl ändå vara bisexuell? Jag vet ju jättemånga tjejer som är bisexuella men bara haft killar.

Du har ju ett Instagram som heter ”sassyklara”. Är det ett alter ego?
– Nej, det är det inte. Det är bara en plats där jag samlar mina feminina bilder. Jag har liksom inget alter ego, jag är samma person oavsett vad jag har på mig. Jag bryr mig inte vilket namn eller pronomen folk använder om man tilltalar mig. Jag är samma person, har samma humor och pratar om samma saker.
Så du heter inte Klara när du klär dig feminint?
– Nej… Det var mina tjejkompisar som sa ”du måste ha ett tjejnamn” så de kunde presentera mig när vi gick på fest, ”det här är Klara”.
– Jag bara hängde på, det var inte så viktigt. Men det är klart, skulle jag juridiskt byta kön skulle Klara vara ett bra namn, det var det jag skulle hetat om jag föddes som tjej.

Kevin berättar att han nyligen fick en härlig fråga av en killkompis som undrade: ”Om du och jag ska gå ner och ragga tjejer på stan, är det inte bättre att du är kille då?”.
– Nej, det tycker jag inte sa jag, jag måste ju få vara mig själv. Då undrade han om jag bara är trans ibland eller bara när jag känner för det? Men man är väl det hela tiden tänker jag.
Kevin förklarar att han inte sminkar sig en timme för att gå ner till Ica lite snabbt, och inte heller när han är ishockeytränare.
– Det skulle inte tas emot jättebra om jag gick till ishallen så här. Så då gör jag inte det.
Men du vill egentligen alltid vara så här?
– Ja, absolut. Jag vill ju uppfattas som kvinnlig. Så jag kommer ju vilja gå längre, säger han och berättar att redaktörerna på TV4 frågade honom om han skulle komma i killkläder eller tjejkläder till Nyhetsmorgon.
– För mig var det en självklarhet att ha kvinnokläder. Jag har inte ens med mig några killkläder hit. Jag kan ju inte sitta i tv-soffan och säga att jag vill bära kvinnokläder och så gör jag inte det. Det hade ju blivit konstigt. Sen förstår jag att det är skillnad på olika crossdressers. Vissa kallar det kanske bara att ”ta på sig lite feminina kläder”, men jag jobbar ju mer med ’passing’. Jag gör allt jag kan för att se ut som en kvinna. Så det är lite olika mål man har kanske. Jag vill vara det hela tiden. Jag vill vara så feminin jag kan. För att jag tycker det är snyggt.

På många av de bilder som finns på nätet där Kevin spelar hockey har han skägg och han säger själv att han tycker att han är snyggare i skägg när han är kille än vad han är utan.
– Absolut, men när jag är tjej så kan jag absolut inte ha det, jag har sån kraftig skäggväxt så ibland får jag raka mig två gånger om dagen.

Funderar du på att lasra bort det?
– Inte just nu, men vi får se längre fram.

Innan Kevin fastnade i dopingkontrollen i februari mådde han psykiskt dåligt, han led av sin könsdysfori, självmordstankarna var ständigt närvarande och han självmedicinerade med kokain. Han sökte hjälp på, som han själv säger, ”fel ställen” och direkt efter dopingkontrollen avslutade han sin karriär i förväg och åkte hem till Sverige. Här hemma flyttade han in hos sin pappa som fick hjälpa honom att komma på fötter igen.
– Min familj har alltid stöttat mig och funnits där, säger han.

Men det fanns en person till som kom att bli en viktig person för Kevin, nämligen Emanuel Dohi som är ordförande för Tegs SK Hockey Ungdom i Umeå. Han tog Kevin under sina vingar i våras. Han såg att Kevin hade kunskapen och kunde utveckla ungdomarna och satte Kevin i arbete.
– Hela min omgivning såg att jag blev lycklig och glad igen av att få jobba med hockey. Jag gjorde värderingsarbete och höll i föräldramöten och jag la fram en plan som skulle hålla killarna från problem och från stan. Allt gick jättebra tills vi fick veta att min avstängning även innebar att jag inte fick jobba med hockey över huvud taget…
Emanuel tog tag i dopinggrejen och har gett sig den på att lösa det. Och transgrejen såg han inte heller som något problem, tvärtom, han såg det mer som en tillgång och att Kevin kunde vända det till en fördel och bland annat börja föreläsa om det han gått igenom.
– Emanuel är fantastisk, säger Kevin. Det är han som är mitt hopp. Det är tack vare honom som jag är här idag.

Det är en lång resa du gjort tänker jag. Vad har varit tuffast?
– Jag vet inte, kanske förhållandet som tog slut. Jag tyckte väldigt mycket om min partner. Även om det inte är någons fel så var det bara jobbigt.
Du är singel idag?
– Ja.
Hur ser du på framtiden?
– Ja, jag hoppas verkligen att jag får jobba inom hockeyn som tränare men även med värdegrundsarbete och hbtq. Och att vi kan överklaga så att min avstängning på fyra år ändras.
Till sist Kevin, hur ser du på din karriär som målvakt, är den över?
– Om fyra år är jag 36 år, så det låter tufft, men man ska aldrig säga aldrig, jag stänger inga dörrar.

Foto: Peter Knutson