Homofobidrott?

Stefan Holm i QX

Stefan Holm är rankad som världens bästa höjdhoppare. När han inte reser världen runt för att tävla på de största friidrottsgalorna är han hemma i Karlstad i Värmland och tränar två pass om dagen, sex dagar i veckan. QX’s reporter Anders Olsson som en gång i tiden tränade ihop med Stefan har träffat sin gamla träningspolare för att prata om hur man som straight märker av homofobi inom idrotten, om fåfänga och om att vara bäst utan att ha hoppat högst!
När du tävlar så är det på stora galor på världens största arenor inför hur många tusen som helst i publiken, hur är det?
– Det mesta jag hoppat inför var på OS finalen då det var hundratiotusen människor i publiken. Och hur många miljoner, miljarder som satt och tittade på OS på TV är ju svårt att veta. Fast det är omöjligt att ta in den mängden människor. Det blir bara ett enda sorl av alltihop. Jag tycker faktiskt att det är mycket värre att hoppa hemma i Kil inför tvåhundra personer. För där vet jag vilka alla är och på något vis känns det som att jag måste bevisa för dem att jag faktiskt kan hoppa högt. Jag måste verkligen lyckas på tävlingarna på hemmaarenan.
Det är svårt att bli profet i sin egen hemstad?
– Ja verkligen, jag kan hoppa högt på TV tusen gånger men om de inte ser det på riktigt så tror de inte på det ändå.

När årets friidrottssäsong slutade var Stefan rankad etta i världen efter att bland annat ha hoppat till sig en silverplats på EM. Ändå är han inte helt nöjd.
– Det finns de som har hoppat högre än mig och det stör mig rätt mycket. För det är ju trots allt den som har världsrekordet som är allra bäst. Jag har ju inte ens det svenska rekordet på 2.42 som Patrik Sjöberg satte för 15 år sedan.
Fast hur kan du vara rankad etta om du inte har vunnit de riktigt stora tävlingarna i år som EM?
– Jag har ju vunnit ett tiotal tävlingar i år och varit den som hoppat jämnast under hela säsongen.
Vad slår högst för dig, att vinna ett stort mästerskap eller vara rankad etta?
– Som det är nu så har jag varit etta två år i rad. Så nu vill jag verkligen vinna mästerskapen. Du får en medalj som du kan lägga i prishyllan. Fast första gången jag blev rankad etta för drygt ett år sedan skrev jag faktiskt ut listan från nätet och lade den bland medaljerna. Det var så häftigt att mitt namn stod överst!

Bland de andra medaljerna i bokhyllan hemma i lägenheten i Karlstad ligger också en guldmedalj från inomhus VM 2001. Första riktigt stora mästerskaps segern för Stefan vilket fick synbara följder hemma i Värmland.
– Både Kil som jag tävlar för och Forshaga som jag då bodde i hade vid infarterna stora skyltar uppsatta som det stod ”Världsmästarkommunen” på. Det var väldigt stor för mig, även om det kändes lite märkligt. Varje gång jag åkte förbi skyltarna kunde jag inte låta bli att le!
– Min mamma tog kort på dem. De ligger hemma någonstans, men jag har faktiskt inte satt in dem i något fotoalbum ännu!

Stefan har hållit på med sport så länge han minns. Förutom höjdhopp har han spelat fotboll och åkt skidor. Och någon homofobi har han inte märkt av genom åren.
– Nu vet jag ju inte om det suttit någon stackars smygis inne på arenan och varit rädd att förlora sponsorer och lagkamrater om han eller hon skulle komma ut, men jag tycker vi har en bra stämning och har inte hört någon uttalad homobi bland mina lagkamrater i alla fall.
Vad tycker du om de homfobiska uttalanden som görs av idrottstränare titt som tätt?
– Det är ju självklart tråkigt. Det måste bygga på någon konstig rädsla från den som säger en sådan sak. Jag tror inte de är riktigt säkra på sig själva.
Tror du det skulle vara några problem om en friidrottare gick ut och sa att han eller hon var homosexuell?
– Det kan jag inte tänka mig. Jag hoppas verkligen inte det, för friidrottens egen skull.
Och om det skulle vara det?
– Då skulle jag bli väldigt förvånad för jag tror att människorna i landslagstruppen är större än så. Vi är ett tajt kompisgäng, framför allt den kärnan med elitaktiva som varit med några år. Så jag förstår inte hur något skulle kunna splittra den gruppen överhuvudtaget och definitivt inte bara för att någon gick ut och sa att han eller hon var homosexuell.

Stefan tror inte att homofobin är mer utbred inom idrotten än vad den är i samhället i stort. Även om fördomarna kanske kan bli lite mer tydliga inom idrotten. Som att det till exempel anses att bögar är kvinnligare och därför inte kan vara bra på machosporter som hockey och fotboll. Där man måste tåla hårda tacklingar och kunna dribbla boll.
– Man måste kunna acceptera människor som de är, oavsett om de är homo eller hetero. Det måste ju kvitta. Om en idrottsstjärna skulle komma ut måste man ju förstå att de fortfarande är samma idrottsmänniskor, och framför allt samma människor ändå.
Eftersom ingen idrotts-kille inom fotboll eller hockey kommer ut skvallras det ju istället om en hel del andra personer. Skulle du tycka att det var jobbigt om det började gå rykten om dig nu när du är med i QX?
– Näe, enda orsaken till att jag skulle tacka nej till att bli intervjuad i QX skulle ju vara om jag hade haft fördomar mot homosexuella. Eller att jag vara rädd för att andra ska tro att jag är bög bara för att jag är med i en gaytidning. Men sådan är inte jag. Jag är väldigt trygg i mig själv. Jag har flickvän och jag vet att jag är hetero.
– Det är ju sjukt att Fredrik Ljungberg måste gå ut i en helsida i Sveriges största kvällstidning och dementera att han är bög för att det ryktades så mycket.
Varför tror du att han gjorde det?
– Antagligen för att det värsta man kan beskylla en straight kille för i Sverige idag är att han är homosexuell. När jag bytte om idag innan träning var det några skolelever som var där och hade idrott. Och de kallade varandra för ”jävla bög”. Jag tror inte de riktigt tänker på vad ordet egentligen står för. Det har blivit ett skällsord precis som att tjejerna kallas för hora. Så jag tror inte att homofobin bara är ett idrottsproblem utan ett samhällsproblem.

På de stora friidrottsgalorna som Stefan är med på tävlas det om guldtackor och miljontals kronor. Och friidrottsstjärnorna påminner mest om stora Hollywoodstjärnor. Tjejerna är sminkade, killarna stylade i håret. Och innan det är dags att springa eller hoppa så rättas kläder och smycken till. Fast själv tycker inte Stefan att han tillhör de som är fåfänga.
– Jag brukar dra rätt linnet så att det inte ska vara i vägen när jag hoppar. Fast det har inte så mycket med fåfänga att göra utan för att det ska kännas bättre när jag hoppar. Fast om man jämför höjdhopp med andra sporter som till exempel ishockey och skidåkning ser vi väl rätt fräscha ut. För vår del så håller en tävling på i ungefär två timmar. Under den tiden kanske jag gör tio hopp så det blir väl att jag hoppar effektivt en och en halv minut per tävling. Det är ju inte någon snor- och svettsport direkt.
Fast du måste väl hålla med om att de som friidrottar tänker mycket på hur de ser ut.
– Jo visst, som Gail Divers som springer hundra meter häck med decimeterlånga naglar – där kan vi snacka fåfänga. Och hon är ju inte direkt ensam om att vilja synas ute på banorna. Fast jag tycker nog att även stjärnorna inom andra sporter som tillexempel fotbollen också börjat tänka mer och mer på hur de ser ut. Ta bara Beckham och Ljungberg.

Även om Stefan inte bryr sig så mycket själv om hur han ser ut när han hoppar inför miljoner TV-tittare så finns det andra som gör det.
– Folk skickar både mail och brev och talar om att tävlingsdräkterna är fula. Fast jag måste ju ha på mig det som jag får av sponsorer och förbundet. Det som är viktigast för mig trots allt är att det är funktionsdugligt. Jag kan inte hoppa i knälånga shorts och t-shirt det blir för mycket som är i vägen och som kan göra att jag river.
Vad är det de klagar mest på?
– Det brukar vara lite små kommentarer i gästboken på min hemsida om shortsen och för ett tag sedan så fick jag ett vykort från någon som hade undertecknat det med Supporter från Hagfors. På det stod det att han tyckte att jag skulle byta till korta tights istället för dem fula shortsen jag har på mig. Visst skulle jag kunna hoppa i korta tights men det är inte så snyggt det heller. Problemet är väl att friidrottsshorts alltid har varit rätt små. Det har inte hänt så mycket med designen på den fronten de senaste tjugo åren sedan Sjöbergs glansdagar på åttiotalet. De kanske inte är så snygga men de är bra att hoppa höjd i.

Trots att Stefan idag är rankad etta i världen känner han ändå en oerhörd hunger att fortsätta att hoppa höjd.
– Jag vill bli förste svensken som vinner en guldmedalj i höjdhopp på ett OS. Det har varken Patrik Sjöberg eller Kajsa Bergqvist lyckats med än.

http://www.qx.se/info

Källa: Här finns QX

Publicerad: 2002-11-05 12:35:16