I am Liam

– Allt föll på plats efter QX-intervjun

När jag träffade Liam hösten 2011 var han med i Idol och hette Linni. Rubriken på artikeln i QX var ”Jag ser mig inte som en tjej”, men Liam ville som Linni använda hon som pronomen i texten. Något jag fick en del arga mail om av läsare som tyckte att jag tvingat på Liam en etikett. Men det var Liams val. Så här sa han då:
– Jag har jag alltid velat vara en kille, och jag ser mig inte som en tjej. Men jag känner att jag har accepterats för den jag är, så officiellt i tv och tidningar så kan jag anpassa mig. Jag vill inte vara den som håller undan något, men jag vill bara ha saken privat tills jag är säker på mig själv. Helt säker.
Idag är den tjugoettårige Liam säker. Rätt pronomen är han och rätt namn är Liam.

– Du satte igång något under intervjun, säger Liam från skinnfåtöljen på andra sidan bordet. Han har precis plåtats som han vill, avskalat, stilrent och grabbigt.
– Du frågade aldrig under själva intervjun, men när vi pratade lite efteråt satte du ord på det som jag aldrig tänkt på. Efter vår intervju gick tankarna igång: ”tänk om jag är transsexuell?”. Jag hade inte tänkt så innan. Även om folk på högstadiet kunde fråga ”kommer du göra om dig?”, så tog jag inte det på allvar.

Liam berättar hur tankarna snurrade i huvudet redan samma dag vi hade setts den där höstdagen 2011, men veckan efter intervjun blev än mer turbulent. Han kände sig konstig, fel. Någon hade nu talat om för honom vem han var, och det var jobbigt. Ingen hade pratat om transsexualitet tidigare. Han hade ju alltid bara gått sin egen väg och ville inte ses som tjej. Nu fanns det ett ord för honom som han inte var van vid.
– Alla runtomkring mig hade fattat utom jag. Jag hade ju alltid kaxigt hävdat att jag är mig själv. Det var alltid mitt försvar om någon sa nåt.
Efter Idol stängde Liam in sig i sig själv och pratade inte med någon. Han var arg och ledsen i perioder. I huvudet var det kaos. Han googlade om transsexualitet. Läste och tog in. Sakta började han acceptera hur det låg till.
– Jag kände att jag måste göra det här, genomgå en förändring. Jag ville inte må dåligt längre, minns han.
Liam sökte upp en HBT-certifierad ungdomsmottagning, satt i en kvart med en läkare där han bland annat berättade att han bröt ihop av att se sin kropp i spegeln och att han aldrig trivts med att vara Linni.
Efter läkarbesöket skickades en remiss till utredningsteamet i Huddinge. Men den kom tillbaka.
– Till och med ungdomsmottagningen tyckte det var konstigt. Men Huddingeteamet ville att jag skulle bli utredd av en psykiatriker. Jag var under arton och de ville att jag skulle vara säker på vad jag ville. Men jag blev helt nerslagen av att remissen kom tillbaka och gav upp allt. Jag ville inte prata eller utredas. Jag är mycket så, jag vill lösa saker, inte prata.
Liam gick in i sig själv igen. Perioder av ilska, ledsamhet och uppgivenhet. Under 2013 började Liam till och med att fundera på att självmedicinera testosteron efter att ha hittat preparat på nätet. Han är glad att han inte gick vidare med det.
-. Det hade varit en extrem risk att ta preparat och experimentera på egen hand. Det kan gå hur som helst.
Men nu sitter vi här och din utredning är igång, vad hände?

Läs Liams svar, och fortsättningen på artikeln där han berättar om kärleken till flickvännen, stödet hemifrån och operationerna som väntar HÄR.