Adam om sin ensamhet i SVT-dokumentär

– Jag såg en annons att de sökte medverkande på SVT:s hemsida, och kände igen mig i att söka vänner, och att inte ha så många vänner.
Under två års tid följde ett tv-team Adam genom olika perioder där han berättade om hur det är att sakna vänner och känna ensamhet.
– När jag såg första klippningen blev jag väldigt berörd. Det var verkligen jag och mina tankar som skildrades  i programmet. Jag hade heller inte träffat de andra två som var med i programmet, och deras berättelser berörde mig starkt.

Adam är uppvuxen i lilla bohuslänska orten Jörlanda och har sedan barndomen känt att han inte passar in.
– Jag är ju adopterad från Indien, och att dessutom vara uppvuxen på landet där det inte fanns fler som jag gjorde att jag kände utanförskap och tog ett steg tillbaka. Jag vågade mindre och tog inte för mig. Och när jag i tonåren insåg jag att jag är homosexuell hamnade jag ytterligare en bit utanför ramen, och blev än mer innesluten. Jag hann inte med i det sociala umgänget som andra hittade.

Under skoltiden hade han träffat klasskompisarna i skolan, och någon gång ibland utanför, men när han efter studenten kom ut i arbetslivet som vikarierande musiklärare på en skola, insåg han att han inte hade några vänner kvar. Och när det tog slut med dåvarande pojkvännen blev ensamheten påtaglig.
– Jag umgicks inte med någon på min fritid, hade ingen att ringa. Dagarna blev väldigt likriktade och jag kom hem till en tom lägenhet.  I skolan jobbar man mycket med sociala grupper, men på arbetsplatser finns inte det där sociala naturligt om man inte själv jobbar aktivt för det. Och det var svårt för mig.

Efter ett tag började Adam att plugga på internat och han har precis avslutat sin folkhögskoleutbildning till kyrkomusiker. Att bo på skolan gav ett mer rikt social liv och han hade vänner. Men så fort utbildningen var över flyttade han till Göteborg där han idag jobbar, vilket gjorde att de vänner han skaffat sig under utbildningen hamnat långt bort. Så ensamheten infann sig igen.

– Mitt jobb är socialt. Men jag vill ha vänner även utanför jobbet, berättar Adam.

För att ta tag i det sociala började han efter internat-tiden att ta en drink ute i en bar på fredagskvällarna.
– Jag hade äntligen lite självförtroende, och kände att man hamnar ju alla fall i ett sammanhang där man är bland folk. Rätt som det är är det någon som också är där själv. Och jag försöker hitta sammanhang där fler ensamma kan dyka upp, som musikquizar och RFSL-träffar. Är det stora sällskap så är det svårare att närma sig, men om man ser att folk är själva kan man ibland ta en första kontakt.

Att leva i ensamhet är ett ämne som är tabu upplever Adam.
– Jag brukar säga att det är så mycket enklare att säga att man är singel än att inte ha vänner. Folk berättar inte öppet om det , utan alla vill framställa att de har ett jättelikt socialt liv. Ingen blottar sn ensamhet.

Skuldbelägger man sig själv och tänker att det är dig det beror på?
– Absolut. Man rannsakar sig själv så hårt. Och så fastnar man lätt i ett destruktivt mönster där man sitter hemma och får svårt att bryta vanor, får svårt att våga ge sig ut.

Att tillhöra HBTQ+commynity skulle göra det enklare att skapa kontakter håller han inte riktigt om.
– Det känns skönt att veta att det finns fler som har samma läggning som en själv, men det betyder inte att man klickar med dem. Jag upplever att app-världen är ganska hård och inte direkt hjälper till i det sociala sökandet. Folk är snabba på att döma och man får sällan chans att visa vem man är.

Sedan dokumentären kom ut på SVT Play har flera i samma situation hört av sig och sagt att det var starkt av honom att våga berätta om sin ensamhet.
– Men jag vet inte om dokumentären gett mig fler vänner, den har bara synliggjort problemet.

Dokumentären Vänner sökes visas nu på SVT Play och Adam finns på Instagram där han heter @adamedvardzon