Nyligen blev jag så upprörd att jag inte bara knöt den ena näven i fickan – jag knöt båda! Precis som man gör på Ica när en ny kassa öppnar, och innan man själv hunnit reagera har personen längst bak i kön smitit fram och börjat lägga upp sitt berg av varor på bandet. Man vill ju bara ta fart med vagnen och skjutsa i väg den i rätt riktning!
”Hoppsan!”
Men nu var jag inte på Ica. Jag samtalade med en person som sa något så hutlöst provokativt som:
”Du har alltid haft lätt för dig!”
Jag röt förstås inte ifrån. Jag är ju svensk. Men nävarna knöt jag minsann. Och som jag knöt dem! I efterhand grämer det mig att jag inte sa som jag kände. Därför gör jag nu det enda rimliga, det vill säga skriver en passivt aggressiv krönika om saken.
Jag blir faktiskt upprörd när människor säger att jag haft lätt för mig. För det stämmer inte. Jag kämpade under hela min uppväxt. Mot mobbing, och mig själv. Mitt skrivande kom inte heller med ett Kinder-ägg. För mig har skrivandet alltid handlat om ett jävlar anamma. Vill man arbeta hårt så kan man! Så gjorde jag som tonåring, så gör jag nu. Oavsett om det handlar om ledartexter, erotiska noveller eller romaner så kämpar jag mig framåt.
Varför är det då så viktigt för mig att poängtera detta? Därför att jag vill lyfta att alla kan! Att alla har förmågor inom sig bara de är beredda att kämpa!
”Du är alltid så glad”, får jag också ofta höra. Och det stämmer. Jag är en rätt positiv person. Men jag är också en ledsen. Jag grubblar över mina rädslor. Jag brottas med tankar på döden, vilka då och då leder till perioder av panikattacker. Men det är samma sak här. Jag gör vad som står i min makt för att det glada ska övervinna det ledsamma. Jag kämpar. Som så många andra.
Flera gånger har jag också fått kommentarer i stil med:
”Jag önskar att jag var bög! Ni har det så enkelt!”
När jag får höra dessa kommentarer knyter jag mina nävar så hårt att de nästan blir blå mina fickor. Eller så säger jag ifrån. Allt oftare gör jag det. Att tro att det är enkelt att vara homosexuell är förstås inget annat än svammel. Ett mycket provokativt, därtill. Hur mycket har inte homosexuella fått utstå och kämpat genom århundraden för rätten att finnas till? I flertalet länder är det fortfarande förbjudet att vara homosexuell. På flera platser i världen döms vi än i dag till döden.
Men vi är på väg framåt. Varför? Därför att vi är många som kämpar. Återigen, inget kommer gratis.
Helt enkelt att vara en fåfäng bottom är det inte heller. Det ska gudarna veta.
Jag tränar. Jag lägger stora pengar på lotion och diverse föryngringskrämer. Jag köpte mig till ett platt bröst för att bli mer sams med mig själv. Jag äter ibland hälsosamt. När det är dags för träff med min drömprins så förbereder jag mig noggrant. Jag duschar och tvagar min kropp, utvändigt och invändigt. Länge, noggrant. Jag trycker upp sköljgrejen i anus jag vet inte hur många gånger. Försäkrar mig om att vara ren så till den grad att man skulle kunna genomföra en steril operation i mitt innanmäte.
Jag värmer upp med olika dildo-storlekar inför sexet. Jag sköljer litet till. Jag ser till att vara ren, kåt och redo. Ett perfekt knull kommer inte gratis! Och vet ni vad? Jag förbereder med den största glädje.
Om inte resan är målet, så är målet att få något skönt i hålet!