Livet som utrikesreporter – möt Tomas och Jonas

Jonas Sverin, utrikesreporter SVT

Jonas Sverin flyttade med man och barn till London och blev utrikesreporter för SVT. ”Ett spännande och varierat jobb”, säger han och berättar om en svettig direktsändning och när han blev jagad av polisen under ett inslag.

Hur har du det i London idag?
– Just nu är det väldigt hårda restriktioner på grund av Covid-19. Det är inte det London många svenskar är vana att åka till för att gå på West End, shoppa eller festa. Alla pubar, restauranger, och gym är stängda. Enligt lag får man inte heller umgås med någon i hemmet som inte tillhör ens eget hushåll. Som tur är bor jag tillsammans med min man och två barn. Det hade varit tråkigt att bo själv.

Du jobbar som utrikesreporter för SVT, hur blev det så?
– Jag var anställd som reporter på SVT Nyheter i Stockholm. Min man fick ett jobb i London och vi bestämde oss för att flytta hit med barn och allt. Vi hade bott i London tidigare i perioder och gillade staden. Jag sa upp mig från min tjänst i Stockholm och började istället jobba för SVT och en del andra medier i London.

Berätta om livet som korre!
– Det är ett spännande och varierat jobb. Det finns ett enormt intresse i Sverige för allt brittiskt. Dels Brexit och Covid-situationen som jag framför allt har rapporterat om de senaste åren. Sen allt som rör kungafamiljen, särskilt Harry och Meghan.

– Och så klart härvan kring prins Andrew! Just i Storbritannien händer det något hela tiden av intresse. För det mesta får jag någon dag på mig till förberedelser, men ibland ringer de samma dag och frågar om jag kan rapportera om något som precis har hänt. Då brukar det tyvärr ha hänt något hemskt, ett terrordåd eller en svår olycka, när det rings så tätt inpå.

”En gång blev jag bortjagad av polisen utanför Buckingham Palace när jag rapporterade om Meghan och Harry”

Det är ju ofta direktsänt, gillar du det?
– Ja, det gör jag faktiskt! Första gångerna jag var med live var jag så nervös att jag knappt kunde sova på natten och det kändes som om jag skulle kräkas i direktsändning. Men nu gillar jag nerven, den krävs för att jag ska kunna skärpa mig och prestera. Om jag inte är lite nervös innan, blir det ofta inte så bra. Sen måste jag så klart vara påläst, så att jag kan gå från manuset och vara lite spontan om det skulle bli teknikstrul eller hända något oväntat. Det roliga med att vara med direktsänt är att allt kan hända!

Har det hettat till nån gång i direktsändning eller blivit tokigt?
– Ja, det har det flera gånger. I april fick jag till exempel reda på bara några minuter innan jag skulle vara med live i Aktuellt att Boris Johnson åkt in på intensivvårdsavdelningen på grund av Covid-19. Det var svettigt! En annan gång blev jag bortjagad av polisen utanför Buckingham Palace när jag rapporterade om Meghan och Harry för Morgonstudion. Jag hade tydligen inte det tillstånd som krävdes för att filma och fick klättra över två staket och korsa en fyrfilig väg med polisen hack i häl. Allt detta i direktsändning. Jag lyckades ändå på något sätt få fram historien om hur prinsparet stämt Daily Mail och utifrån sett blev det bra tv.

Foto: HANNA AQVILIN

Trivs du i London?
– Bortser man från det senaste året med Covid-19, så trivs jag väldigt bra. Jag älskar kulturutbudet när det gäller musik, konst och teater. Det finns många bra restauranger och mysiga pubar. Vädret är också mycket bättre än vad fördomen säger. Höst och vår är, med svenska mått mätt, behagliga och det blir sällan riktigt kallt ens på vintern.

Hur mycket reser du till andra delar av England?
– Jag reser en del med jobbet. Den senaste tiden har jag varit på jobb i Oxford, Cambridge och Liverpool. Privat reser jag en hel del med familjen också. På sommaren åker vi till strandorter som Whitstable, Brighton, Bournemouth och Margate.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Jag hänger med min familj, går på gym eller joggar i någon park. Innan Corona gick jag på mycket teater, musikaler och konstutställningar. Jag äter gärna med vänner ute på restaurang också och tycker om att testa nya ställen. London är en gigantisk stad och jag försöker upptäcka nya delar av staden med olika dagsutflykter.

Saknar du Sverige?
– Jo, i perioder. Särskilt nu under pandemin, när det inte har varit så enkelt att resa, har jag saknat min familj och vänner i Sverige. Annars saknar jag närheten till naturen och att man kan bada nästan överallt på sommaren i Sverige. Jag älskar att bada!

Hur är gaylivet i stan?
– Just nu är det rätt dött på grund av Corona. Men i normala fall är gaylivet väldigt bra! Det finns tre huvudsakliga gaydistrikt – Soho, Shoreditch och Vauxhall. Alla har många gaybarer och klubbar. Jag gillar personligen mest gaylivet i östra London (Shoreditch) även om jag oftast hamnar i Soho eftersom vi bor i västra London och det är närmare.

Hur länge blir du kvar?
– En bra fråga! Vi har inget egentligt tidsperspektiv, men jag tror inte att vi kommer att stanna kvar i England för alltid. Sverige och Stockholm är fortfarande ”hemma”.

JONAS SVERIN

Ålder: 36 år.
Bor: London
Serie jag gillar: Det finns så många! Jag såg nyligen I May Destroy You och Normal People och gillar båda två. Annars är Game of Thrones en gammal favorit.
Senast diggade låt: Lyssnar just nu på Kylie Minogues senaste skiva Disco, den perfekta eskapismen när man är i en lockdown.
Förebild: Laura Kuenssberg, BBC:s politiska reporter, är kompetent, kunnig och avslappnad framför kameran.
Tips på restaurang i London: Bocca di Lupo, italiensk restaurang i Soho.
Bästa gaystället i London: Jag tycker att det är kul att gå till The Glory, på Kingsland Road i östra London.
Det bästa med att bo i London: Mixen av människor och kulturutbudet. Det är verkligen en världsstad.
Person jag vill intervjua: Melania Trump Om jag inte vore journalist: När jag var liten drömde jag om att bli skådespelare eller författare.

Foto: Dan Norrå

Tomas Kvarnkullen, utrikeskorrespondent TV4

Han har bott tio år i London och två år i Washington DC. Tomas Kvarnkullen har precis rapporterat för TV4 från valrysaren i USA, men om han blir kvar i landet vet han inte än.

Hur har du det i Washington idag?
– Jag har det riktigt bra, tack! I och med valrysaren vi precis tagit oss igenom här borta har jag haft en galen jobbperiod. Det här är nog första dagen på länge som telefonen är tyst, vilket känns lite ovant. Just nu sitter jag och tar en kaffe på en uteservering runt hörnet från Vita huset och det är en fantastiskt fin och varm höstdag.

Hur kom det sig att du hamnade i USA och Washington?
– Jag har jobbat för Expressen väldigt länge och plötsligt blev det en öppning i USA efter att deras korrespondent flyttade hem. Tanken var att jag skulle vara närmare all politisk dramatik i huvudstaden, det har ju varit en del av det de senaste åren.

Nu jobbar du som utrikesreporter för TV4, hur blev det så?
– Jag började rapportera en del för TV4 i somras när de stora protesterna mot rasism och polisvåld bröt ut. Sedan blev jag tillfrågad om jag ville bli en av kanalens valreportrar under presidentvalet. Det var ett erbjudande som inte gick att säga nej till.

Berätta om livet som utrikesreporter!
– Det är bitvis intensivt, med långa dagar och sena nätter. Ibland är jag hemma och rapporterar härifrån. Annars åker jag ut på reportageresor, ibland till mer spännande platser än andra. Jag brukar få höra ”tänk vad du får vara med om” och det är ändå en ganska bra sammanfattning. Man måste påminna sig själv om det ibland när det är slitigt. Men framför allt tycker jag att det är ett viktigt jobb, det är viktigt att vi har svenska journalister som rapporterar på plats från hela världen. Inte minst här i USA, med den stora påverkan landet har.

Det är ju ofta direktsänt, gillar du det?
– Det är enormt kul! Men jag har samtidigt stor respekt för direktsändningar, vad som helst kan hända. Det alltid en speciell känsla att stå i en helt annan del av världen och rapportera i direktsändning hem till svenska tittare, det är en oslagbar kick.

Trivs du i Washington?
– Det har blivit en av mina favoritstäder i USA, kanske för att jag har ett liv och vänner här nu efter snart två år. Det är mäktigt på något sätt att röra sig i en miljö med byggnader som Vita huset, kongressen och Högsta domstolen. Att vicepresidentens motorcade åker förbi utanför fönstret där jag bor är ju nästan helt overkligt. Jag gillar att Washington inte är så stort som man kanske kan tro, det gör att livet blir ganska enkelt om man jämför med gigantiska städer som New York eller London.

”Jag hoppas verkligen att gaylivet här klarar sig igenom den här pandemin”

Hur mycket reser du till andra delar av USA?
– Det har varit lite si och så med det i år på grund av pandemin. Men under den sista tiden av valkampanjen har jag mer eller mindre bott i en resväska. Många korrespondenter håller koll på hur många delstater de har varit i och jag tror att jag är uppe i 24 nu under min tid i USA. Det här landet har sina sidor, men en av de bättre är att det är så varierat och ibland enormt vackert. Jag bilade från San Francisco till Phoenix för några veckor sedan och och stannade och gick ut och tittade även fast jag inte riktigt hade tid. Under alla mil genom Arizona blev jag smått besatt av kaktusarna som finns precis överallt.

Vad gör du när du inte jobbar?
– Ett vanligt år hade jag rest ganska mycket, även om det inte är i jobb. Jag är en av de där som samlar på glimrande flygbolagskort och miles. Men annars gör jag det folk gör mest, springer på gymet, äter middagar med vänner och tar en drink då och då.

Saknar du Sverige?
– Mer och mer. Innan jag kom hit bodde jag i London i tio år. Jag brukar åka hem till jul till Kalmar där min stora familj bor, men i år känns det lite osäkert om det blir av. Det har hänt att jag funderat på om jag ska flytta hem igen. Kanske om jag börjar sakna vännerna och familjen mer. Eller kantareller och kvarg, jag önskar verkligen att det gick att få tag på här borta.

Vad gjorde du i London?
– Jag var nog lite rastlös hemma i Sverige och ville testa på att bo utomlands ett tag. Även då dök det upp en jobböppning, som korrespondent. Det gick väldigt snabbt, några veckor senare hade jag sålt bilen, hyrt ut lägenheten i Stockholm och några barndomsvänner i Småland tog hand om min katt. London kommer nog alltid vara hemma för mig och jag har kvar min lägenhet där.

Hur är gaylivet i i Washington?
– Det är en väldigt gaytät och social stad. Jag blev nästan förvånad över hur mycket det nätverkas. De är fortfarande väldigt förtjusta i sina visitkort här, jag har en hel hög i ett av skåpen. Det är inte en så klubbig stad, men däremot finns det gott om barer och allt ligger på rätt bekvämt avstånd. Jag hoppas verkligen att gaylivet här klarar sig igenom den här pandemin.

Hur länge blir du kvar?
– Jag vet inte riktigt ännu. Jag ville vänta in valet och se hur det slutade. Nu blir det ju maktskifte, men det finns fortfarande mycket intressant att rapportera om.

Och nu kommer alla undra om du är singel eller i ett förhållande?
– Bra fråga. Jag har varit singel i snart två år, men försöker jobba på att förändra det.

TOMAS KVARNKULLEN