Melodifestivalens fjärde deltävling blir toppen. Inte för att de tävlande låtarna är toppen. Eller jo, två av dom är det.
Men vi återkommer om det.
Edvin och Keyyo är vassare än någonsin och manuset fullkomligt blommar över av skämt som tangerar sprut-skämtet från förra veckan. Särskilt stunden då programledarduon sjunger sånger om de tävlande och roastar vissa av dem. Andreas Lundstedts top/bottom-rad är ljuvligt vågad. Keyyo dejtar sen Martin Stenmarck i den bästa Mellohunk-dejten hittills, och så gör Edvin en rasande rolig genomgång av TV3:s alternativa Mello från 1994.
Därtill får vi Ace Wilder som inleder programmet med Edvin och Keyyo, och gör elvaåriga superhiten Busy Doin Nothing. Och så sjunger Hasse Andersson sin klassiker Guld och Gröna Skogar. Herregud vilken allsång det blev under genrepet i Malmö arena! Sången hördes lätt över sundet.
Så, ljuvligt program. Men vidare till tävlingen:
Outstanding är Måns Zelmerlöw och österbottniska humorgruppen KAJ. Sen bjuds vi, precis som förra veckan, en kvartett lätt finalovärdiga låtar där jag nog tycker att alla kan avstå Finalkvalet där Meira, Kaliffa och Dolly Style har starkare låtar och större chans att ta sig till final.
Att Måns tar en finalplats råder det inget tvivel om, hans Revolution är en värdig Heroes- uppföljare och numret har DET. Den andra finalplatsen rådde det lite tvivel om innan genrepet, men den respons österbottniska trion KAJ fick i Malmö Arena talar för ett stort genombrott. Ett ”skojigt” nummer har inte tagit sig till final sedan Sean Banans Copacabanana 2013, men nu är det dags. För skillnaden mellan allt som tävlat sedan dess och varit det minsta fnissframkallande stavas ”låt”.
KAJ:s Bara Bada Bastu är ett stycke underbar Eurovision-pop med en refräng man vill slita handduken av och leka Bastuklubb med. Jag kommer aldrig att förlåta svenska folket om de stänger av agregatet för KAJ:s coola knasigheter. Vi svenskar måste våga bryta den här trenden av att bara rösta på perfekt radio/Spotify-pop. KAJ måste till final! Och därmed bastu!
Nah ja”, så här tycker och tippar vi:
1. Vicious – Andreas Lundstedt
(Andreas Lundstedt, Dino Medanhodzic, Laurell Barker, LIAMOO)
QX QX
Ronny: Jag ville så mycket tycka om Andreas tionde tävlingslåt, men jag har svårt att engageras av den här synthkyliga discopopen som stannar av helt i verserna. Jag fattar att Andreas vill visa att han har utvecklats och inte bara trava på med Alcazar-disco. Fint så. Men en refräng saknas och trots hettan på scenen blir intrycket svalt. Men: Den kan utmana om tredjeplatsen om folk är på danshumör, och det skulle vara så vackert för Solo-Andreas.
QX QX QX
Ken: Jag älskar Andreas, jag älskar allt han gjort i festivalen tidigare, och jag tycker han går helt rätt väg när han nu ger sig på Dua Lipa-disco. Tyvärr glömde låtskrivargänget bort att det behövs mer än en härlig produktion och ett läckert, sexigt nummer om man ska tävla i Melodifestivalen, för Vicious är tre snygga, men väldigt, väldigt statiska minuter låtmässigt. Bra ambition, och jag kommer nog lyssna en del på det här, men tyvärr tror jag att placeringen blir ungefär samma som Alcazar-ikonens tidigare solobidrag (även om jag SÅ skulle unnan Andreas en ny framgång i Mello).
2. Bara du är där – Ella Tiritiello
(Adam ”Rymdpojken” Englund, David Björk, Loreen Talhaoui)
QX QX
Ronny: Dags för det obligatoriska bidraget på svenska som kommer femma eller sämre. Bidraget som vill låta Molly, Leksell eller Olivia Lobato. Bidraget som vill vara en långliggare på Spotify topp 50. Men som aldrig funkar i festivalen och på sin höjd blir det fyra. Varje gång jag hör den här typen av låt tänker jag i exakt en minut att det ska funka, men sen tröttnar jag. Men ingen skugga på Ella som har en skön röst, så jag hoppas att hon får chansen nästa år. Med en vassare låt.
QX QX
Ken: Gänget bakom Ella beställde en säng (i sann Wictoria/Ann-Louise/Molle-tradition) men fick istället något som ser ut som en halv blåbärsbakelse i ett hav av animerade fjärilar. Allt är mycket oklart kring varför det här småljumma Miriam Bryant/Veronica Maggio-försöket just skulle framföras i nattlinne på lila lakan, men där finns säkert en tanke som flyger helt förbi mig. NÅN gång måste väl den här typen av svensk pop börja fungera i Mello, men jag tror inte att det händer ikväll heller. Men plus för Ella och för mycket snygga gitarrer i början!
3. Yours – Tennessee Tears
(Gavin Jones, Jonas Hermansson, Pär Westerlund, Tilda Feuk)
QX QX
Ronny: Kompetent radiocountry som påminner om Ben & Tans danska 2020-vinnare Yes. Det är småtrevligt och modellsnygga Tilda och Jonas sjunger jättebra, men låten är en fjäderlätt axelryckning. Bummer. Jag hade verkligen hoppats att de skulle följa upp sin 2023-hit Now I Now med en riktigt rökare, men detta är bara en trallvänlig bagatell.
QX QX
Ken: Musik som känns gjord för att ligga mellan två MÅL!-signaler i P4s sportsändning på söndagar. En MGP-dansk, trallvänlig, glad-country med bandsättning, cowboy-hattar och skinnkjolar. Om inte Fredrik Lundmans snyft-country eller Dolly Styles party-country fungerade i tävlingen så kan jag inte för mitt liv förstå varför vi skulle behöva den här Smith & Tell-wannaben i Strawberry Arena. En låt som designad för att stanna i Andra Chansen (eller vad det kallas just nu). Låt det stanna där. Som bäst. Tack.
4. Bara bada bastu – KAJ
(Anderz Wrethov, Axel Åhman, Jakob Norrgård, Kevin Holmström, Kristoffer Strandberg, Robert Skowronski)
QX QX QX QX QX
Ronny: Med dragspelsblingade verser där killarna låter lite som Markoolio när han med finsk brytning (ja, jag vet att KAJ pratar finlandsvenska), pratsjunger i Sommar & sol kommer den här trion med låten jag hoppas ska influera låtskrivare i år framöver. This is Eurovision! Bara Bada Bastu har en riktigt fläskig refräng, ett parti som påminner om turkiska Bana Bana (1989), synkrondans, väsande hooks från glasögonprydde Axel, och ett nummer som man bara vill se om och om igen! Bastu! Granar! Brasa! Äntligen får vi Mellomusik som vågar ta risker, gå en egen väg, och som gör det så jäkla bra. Vid tonartshöjningen blir jag en bastubroder jag med, och om inte detta tar sig raka vägen till final blir jag tokig.
QX QX QX QX QX
Ken: Äntligen får Melodifestivalen chansen att ta tillbaka lite av den härliga, genuina galenskap den saknat i så många år. Vi som brukade ha Sean Banan-knas och After Dark-shower har de senaste tio åren valt att rösta bort precis allting som vågat sticka ut det allra minsta, från De Vet Du via Dolly Style till Nannes Carpool Karaoke och Fröken Snusk. Skillnaden på den här fantastiska uppmaningen att bada bastu och, till exempel, Edward Blom och hans hummer, är att det här är bra på riktigt. Att grabbarna är genuint duktiga, har hundratals spelningar i benen och har en värme och en vilja att underhålla som mycket av det jag radade upp tidigare saknat. Om Sverige skulle rösta bort detta ljuvliga grankaos till förmån för ännu nåt radio/Spotify-vänligt bidrag (som kommer hamna i tolva i finalen) vore det en förlust större för tävlingen och Sveriges framtid i Eurovision än vad TV-publiken kommer förstå medan det händer. Årets andra femma skiljer sig från den tidigare (och den som kommer efter) på det sättet att jag inte helt säkert kan tänka mig detta i Basel, men att hela mitt väsen samtidigt vill ha den (kräver att den är) i final. Heja Österbotten! Heja KAJ!.
5. Do Good Be Better – AmenA
(AmenA, Sandra Bjurman, Stefan Örn)
QX
Ronny: Zzzömnigt midtemposkval.
QX
Ken: Jag gillade AmenA i Idol och tycker hon har en spännande röst i samma land som Laleh och Girls Alouds Nicola Roberts. Tyvärr har hon, som så många debutanter i år, slösats bort på något totalt anonymt och ofärdigt i låtväg. Det här är inte mycket mer än en ringsignal till refräng som man sedan glömt att man borde baka in med verser, stick och bryggor för att få ihop en låt. Bortslösad artist. Bortslösade tre minuter Mellotid. Jag tänker inte slösa bort mer tid på att skriva om detta.
6. Revolution – Måns Zelmerlöw
(David Lindgren Zacharias, Måns Zelmerlöw, Ola Svensson, Sebastian Atas)
QX QX QX QX
Ronny: Med visslingar och ett housepiano återvänder Måns till festivalen med en låt som känns 2025. Den går lite åt John Newmans Love Me och jag gillar detta så mycket mer än Heroes, som aldrig var min påse. Och när han till det bjuder på ett nummer, skapat av Zain Odelstål, så ser jag helt klart vinnarpotential. Det blåser papper och fjädrar i en stor vaginabyggnation, och varenda kameravinkel har vägts på guldvåg. Imponerande! Dessutom sjunger människan bättre än nånsin. Fan vilken stjärna han är, och jag skulle inte skämmas en sekund över att skicka detta till Eurovision.
QX QX QX QX QX
Ken: Efter att ha gått in med högre förväntningar på den här låten än jag typ hade på min egen 50-årsdag så ska jag erkänna att jag inte var helt med på tåget direkt, det ska jag erkänna.Var det inte lite väl mycket Revolution? Intressant nog räckte det med en andra lyssning där jag plötsligt la märke till det härliga house-pianot och det briljanta kaoset på slutet för att den snabbt skulle leta sig upp i toppen tillsammans med Klara över mina favoriter i årets tävling. Vad som bankar in det där sista QX:et är dock inte att jag tycker låten är bättre än Heroes, utan hur den serveras med ett supersnyggt nummer som bygger på organiska detaljer och IRL (snarare än virtuella streckgubbar) och på Måns, som efter veckor av nykomlingar känns som han äger scenen på ett sätt som bara några få Melodifestivalartister i det här landet kan eller vågar göra. Att det här går till final är väl årets lättaste gissning. Huruvida det vinner tar vi sen.
Vi tippar:
Final: Måns Zelmerlöw & KAJ
Finalkval: Tennesse Tears
Ut: Andreas Lundstedt, AmenA och Ella Tiritiello
Uppdaterad 2025-02-22
